Jag är ett barn av nomadmongoliet. I gryningen satte vi oss i rörelse. Som barn brukade jag sitta i en korg på den fullastade vagnen, välkomnande morgonens solsken tillsammans med den vaggande kamelen och dess jämna lunk. Kanske var det där och då som jag lärde mig rytmerna till framtida dikter. När vi nådde fram till vår nya ängsmark verkade allt nytt för mig – de blå tranorna, de smala stråken av vit dimma, klippformationerna och de färgskiftande kullarna.
Min far brukade sätta mig i sitt knä, hålla sin hästhuvudfiol framför mig och sedan spela en lång, klar melodi – »Jaakhan Sharga« från darigangamongolerna. Allteftersom sången kom gnäggande och klapprande från där jag satt, visade sig bergen allt stoltare, vattnet allt klarare och fågelsången mer melodiös … min lilla kropp blev ett instrument och min far spelade på mig. Min poesi stämdes till musiken från hästhuvudfiolen, »morin khuur«, ljudande över stäppen.
Nomadbarnet jag var tyckte om att iaktta saker på avstånd. När han fick syn på en nomadfamilj i rörelse, en hägring i den blå dimman vid horisonten, så berättade han det för sin mor. Min mor och jag hälsade de flyttande nomaderna med en kanna te och ett fat fyllt av stelnad grädde och torkad ost. I min barndom såg jag tacksamheten hos dem som var törstiga efter en lång färd och jag förstod innebörden av en utsträckt hand till dem som lever av att vörda jorden och är beroende av varandra. Jag tror att det sjönk in i själva essensen av min framtida diktning.
Härden i ett nomadhem är alltid som världens mittpunkt. Moorin khuur-fiolen vilar intill altaret, och sedan den traditionella »långsången«. En häst gnäggar vid bindbommen, en ung kamel grymtar vid sin tjuderpåle, i gräset spelar vinden som en flöjt … en legend som berättas vid elden och Karlavagnen som välver sig ovanför gerens rökhål …
Det kan kännas som en okänd kraft som sänker sig genom mig, från himlarna ner till jorden. Eller så stiger en mjuk melodi upp från jorden och svävar mot himlarna. Likt en man av sten som står ensam mitt på stäppen och betraktar våra nomadiska förfäders storartade och månghundraåriga historia. Till och med den orörlige stenmannen färdas med oss in i nästa årtusende, följer tidens ofrånkomlighet … nomadism är rörelse.
Början på en nomadresa mot den synrand där himlen och jorden sluter sig samman kan verka tröttsam, men inget avstånd är för långt för den outtröttliga längtan att lära sig »långsången«, de djupa insikterna och det poetiska i livet. De år under vilka jag bodde som nomad i staden framstår även de som nomadism för mig. I mitt sökande efter mitt nomadursprung rörde jag mig över de heliga raderna i böcker och dikter, drömmande i stadens elfenbenstorn med en längtan efter stäppen och dess hägringar. En nomads naturliga tillstånd är långsam oavbruten rörelse; avståndet, harmonin, sökandet, känsligheten, en nyfiken figur med ett ömt och melodiskt hjärta som betraktar allt från den goda sidan.
Jag har länge varit uppslukad av själva den grundläggande naturen hos mina nomadförfäder, med tilltro till dem, uppskattat och känt för deras lågmälda, ömma melodier. Dessa är grunden för min poesi. Hjulet på trävagnen som snurrar utan att skada gräset, de tysta äldre som undviker att trampa på blommorna, nomadernas tillit som gör att de inte har några lås på sina dörrar … det tycks som om vägen till renhet, hos dem, är kort. En nomad kommer … de heliga levande bilderna av barndom och ålderdom tillsammans med resans vagnar blir tydligare, de heliga eposen har med tiden blivit suddiga, tankens blåa fåglar som en gång förträngts från mitt sinne kommer nu åter flygande till mig.
G. MEND-OOYO
växte upp i en nomadfamilj i Dariganga och har utkommit med ett femtiotal diktsamlingar, dussinet romaner, barnböcker och är översatt till mer än 60 språk. Tonsättningarna av hans dikter hör idag till några av Mongoliets mest älskade och sjungna sånger. Hans skrivande berör bland annat det mongoliska herdelivet där han försöker fånga nomadkulturen.
Översättning:
PER BERGSTRÖM
är född 1979 och bosatt i Malmö. Han driver sedan 2002 bokförlaget Rámus tillsammans med Thomas Alm. Bergström är även verksam som producent för Författarscenen på Malmö Stadsbibliotek.