Vid genombläddrandet av det andra numret för året märker jag att de flesta bidragen på ett eller annat sätt letar sig bort från vår trygga landsända. Det är knappast någon slump. Istället torde det vara det länge emotsedda resultatet av en långt driven ambition att förena internationell orientering med respektlös självständighet och problematiserande av den egna traditionen. Kanske är detta rent av vårt mest lyckade försök att vidga vyerna? Redaktionens förhoppning måste hur som helst vara att den ivriga utblicken ska locka nya läsare såväl som behaga de redan övertygade.
Jag skriver ”vi” eftersom att Provins redaktion utökats avsevärt. De aktiva redaktörerna har till detta nummer, och för en tid framöver, kommit att bli Ludvig Berggren, Pernilla Berglund, Jorik Otterbjörk, och Johannes Samuelsson som ansvarar för bildmaterialet – samt jag, som skriver detta utifrån en mer tillbakadragen position. Bakom oss, ett engagerat redaktionsråd. Framför, en ny styrelse ledd av Anders Öhman. I och med omstruktureringen uppfylls ytterligare en uttalad ambition: att Provins ska fungera som ett brett forum för litteratur i norr.
Men låt oss nu fokusera på det aktuella numrets innehåll. Att vi valt att inleda med dikter av Milorad Pejić, poeten som avslutade Provins 3/2013, är heller ingen tillfällighet. För ett halvår sedan reste några ur redaktionen till Sollefteå för att höra Pejić läsa sin poesi, och blev rikligt belönade. Poeten från det forna Jugoslavien underhöll publiken med texter som öppnade upp det ångermanländska landskapet för nya perspektiv och gav löfte om en ny tids- och generationsmedvetenhet. Dikten om laxen som ständigt attackerar det okända och stycket om diktarkollegan Branko Miljković som dog av sin egen tyngd blev omedelbara favoriter.
På detta följer ett större block om Flannery O’Connor, följt av ett odefinierat antal texter med tematisk anknytning. Det gemensamma för dessa bidrag är att de presenterar nya världsbilder och platser samtidigt som de talar om tro och religiositet, oavsett om blicken är den amerikanska sydstatarens eller sverigefinländarens.
O’Connor är knappast en ny bekantskap, även om hon översatts sparsamt. När Provins tar grepp om detta författarskap, som har egenheten att det kan göra annars oense personer eniga och annars eniga personer oense, så är det utan att egentligen klämma åt. Genom att introducera en av hennes essäer om skrivande, smakfullt översatt av Ola Nilsson, och låta redaktören Pernilla Berglund diskutera densamma med översättaren, försöker vi istället öppna upp för fria ingångar till O’Connors universum.
Nära O’Connor, men ändå i en parallell värld, står en av 2014:s mest omtalade debutanter Negar Naseh. De som följer populärkulturella tv-program om litteratur har måhända hört henne tala om sin fascination för Mariamiraklet. Om så inte ges prov på detta i och med detta nummers bidrag.
Numrets konstnär är Britt-Lis Lindqvist, som ges en utförligare presentation av Johannes Samuelsson i längst bak i tidskriften. Sommarnumret bjuder också en hel del tillfällen till omläsning och reflektion. I en rik poesiavdelning, med bland andra Liv Sejbro Lidegaard, Morten Langeland, Victor Nylund, Matilda Södergran och Anna Lindberg, samlas några av nordens intressantaste yngre diktare. Dessa fem kommer låta höra av sig i framtiden. Därför är vi stolta över att de presenteras samlade i Provins. Och för att förståelsen mellan våra grannländer inte ska komma som en svårartad chock är här aktuella dikter tryckta på originalspråk.
För det kritiska förhållningssättet till bilden av ”det norrländska” svarar Johan Sandberg. Hans essä ”Flockblivande” tar sin utgångspunkt från Sara Lidmans Hjortronlandet och gör därifrån upp med några av våra djupast rotade föreställningar. Utöver detta håller vi oss à jour med Malin Nord, en författare vi misstänker kommer nå fler och fler läsare alltmedan hennes böcker tillgängliggörs den större allmänheten. Avslutningsvis återkommer Röst åt en bortglömd med en introduktion av Siv Cedering, som i mycket ringar in allt ovan. Hos denna förringade diktare fanns den respektlösa självständigheten, den ogenerade självmedvetenheten och den starka rotlösheten.
Med varm hand, och hopp om att er sommar ska gå i just dessa tecken, överlämnar vi detta praktnummer av Provins till er.