Närmare, närmare, närmare.
Det är våra kroppar, att vi är utlämnade till vår fysiologiska sårbarhet, som tvingat fram kraven på oss att hålla avstånd till varandra under pandemin. Men det är också samma kroppslighet, det att vi inte kan undkomma vårt behov av varandra, som gör längtan så stark och distanseringen så outhärdlig i längden. Vad är det du längtar efter när du längtar efter närhet? Vad tror du dig vilja ha och vad kan du egentligen inte motstå? Vad gör det med dig att inte kunna få det du begär? Provins nummer 4/2021 har tema Sex – ett försök att komma den lystna närhetstörst till mötes som dunkar i så många kroppar efter denna långa sociala distansering.
Vi har glädjen att här presentera nyskrivna noveller av två mycket uppskattade och hyllade författare. Med Ostronkvällarna kan Ida Linde sägas återvända till brottsplatsen. I vad som antyds vara en del av en fristående fortsättning på den prisade romanen Norrut åker man för att dö (2014) klär Linde av Umeås övre sociala skikt med ett ménage à trois i en villa Öst på Stan, en skildring av stadens borgerlighet genom ett raster av klassförakt, maktbegär och kontrollbehov.
I Apan utforskar Annika Norlin, med sin karaktäristiska förmåga att gestalta vardagens bråddjup, föreställningar om feminin monstruositet och det motsägelsefulla förhållandet mellan ideal och begär. Tonerna av en melankolisk stråkkvartett färgar skymningen i en norrländsk småstad, där en violinist har svårt att hantera sin åtrå till den kvinna vars oproportionerligt långa armar insinuerar ett virtuost handhavande med mer än bara hennes cello.
”Att ligga i Norrland” föreslogs det först att numrets tema kunde lyda. Så blev det nu inte, men det väckte en fråga: finns det något som utmärker sexet i den västerbottniska litteraturen? Vi vände oss till Annelie Bränström Öhman, som i sin tur vände på frågan: själva kvintessensen i västerbottenslitteraturens ordburna rikedom är kanske, föreslår hon, just kärleken, erotiken och den okuvliga lusten. Här, skriver hon, finns ”en erotikens sinnliga traditionslinje, som löper jäms med eller strax under väckelsens slammer av skuld och bönesuckar”.
Möjligheten att skriva sig fri från den kristna sexualmoralen, och dess klibbiga känslor av skuld, skam och synd, är en underliggande fråga även i Anne Wuolabs text om sexskildringar i samisk litteratur. Utifrån det nordsamiska begreppet snoallat, att (ful)prata om sex, diskuterar Wuolab betydelsen av att samisk kultur i grunden bygger på shamanistisk religion där sex ses som en del av livet, snarare än något man skall undertrycka. Men, frågar hon, kan svårigheterna för de litterära sexskildringarna att ta plats ha att göra med överförandet från muntlig till skriftlig kultur? Och vad är det egentligen med temat sex som prövar språket?
De täta banden mellan kolonialismens och kristendomens normsystem skrivs fram i en lika delar sinnlig som brutal balansakt i den angolanska poeten Aaiún Nins dikter. Nin låter trauma eka genom sin poesi, som blir ett exilens rum för vidräkningar med kyrkan, familjen, sexualiserat våld och rasism – men också en plats för emancipation av kroppen och språket, för flödande kroppsvätskor och motståndskraften i queera begär. Under vinjetten Utsikten introduceras Nin för Provins läsare med fyra dikter i översättning av Athena Farrokhzad.
När det gäller att dikta sexet, att skriva sexig dikt, med språket som lockrop, rep, piska och mask, hör Kristofer Folkhammar och Leif Holmstrand till de främsta i leden av svenska lyriker. Folkhammars senaste diktsamling I takt, inatt (2020) är en rytmiskt pumpande dikt som lockar sitt du att underkasta sig en bokstavlig sexakt. Genom sitt rika konstnärskap och författarskap har Leif Holmstrand å sin sida ofta arbetat med sex i ett gränsöverskridande utforskande av makt, våld, djuriskhet, kroppslighet, identitet och maskering. I detta nummer kan läsaren njuta av Valparnas vakt, en för Provins specialskriven längre dikt av de tu.
Dessutom kan vi presentera vinnaren av skrivtävlingen Norrländsk text 2021: Jenny Elfving med novellen Strängöns semesterhem för trötta husmödrar, där en utarbetad flerbarnsmor får chansen att reflektera över sitt liv och äktenskap, och ett möjligt alternativ uppenbarar sig… Norrländsk text arrangeras av Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr, och temat är alltid detsamma som Provins sista nummer för året. Ännu mer sex alltså.
Nu kan du förstås knappt hålla fingrarna i styr, det bultar, det hettar, du vill bläddra vidare, bli omsluten av numret – du ska få det, jag lovar. Men missa för allt i världen inte heller Numrets konstnär Irina Laaja, Sara Lindquists essä om tillblivelsen av en sexuell varelse och konstverken från projektet Myter och verkligheter – en lesbisk odyssé – eller poesin av Johan Eriksson, Adrian Perera, och Forough Farrokhzad i nyöversättning av Namdar Nasser.
Det här är Provins – Sexnumret.