Nr. 1/2015

*

Vi får frågan om vi vill bli redaktörer för Provins i ett vakuum. ”Sätt igång med nr 1/2015, efter det kan vi tyvärr inte lova någonting helt säkert som det ser ut idag”, är beskedet från styrelsen för Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr som är utgivare för tidskriften. I Alliansens kulturbudget som läggs fram senhösten 2014 ingår ett förslag om att minska stödet till kulturtidskrifter med 15 miljoner, från 19 till 4. Förslaget innebär en radikal sänkning av stödet med 75% och har föregåtts av ingen utredning överhuvudtaget. Det blir en stor debatt i traditionella och sociala medier, och ett antal upprop mot förslaget. Den tidigare moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth säger att det är ”sorgligt”, tidskriftsredaktörer och andra litteratörer över hela landet poängterar hur produktionsbidraget från Kulturrådet är fullständigt avgörande för att tidskrifternas verksamheter ska kunna fortsätta.

Senare kommer Moderaterna genom Per Bill att återremittera förslaget till kulturutskottet. Då är vi som nya redaktörer redan i full gång med att göra vårt första, och, om återremitteringen inte hade skett, potentiellt sista, nummer av Provins. Vi har bett några skribenter som under debatten skrev i den norrländska dagspressen – Västerbottens-Kuriren och Norrbottens-Kuriren – att skriva om de artiklar de skrev då, utveckla dem, ta in ett större perspektiv och utforska hur dagstidningens artikel ser ut när den flyttas in i litteraturtidskriftens form. ”Som utomstående”, skriver Jan-Olov Nyström, ”har jag alltid fått intrycket av att kretsen runt Provins, de poar på som vi säger i Hälsingland, ägnar sig prydligt åt sysslorna och låter inte världen störa nämnvärt.” Det har för numret funnits en ambition från vår sida om att just låta världen störa. Istället för att utgå ifrån att Provins har en självklar plats i det litterära Norrland och Sverige har vi velat fråga varför det alls är viktigt med en kulturtidskrift med utgångspunkt i norra Sverige idag. Därför ägnar vi också ett temablock i Provins åt Provins, och ett flertal tidigare redaktörer för tidskriften medverkar på olika sätt i detta nummers samtal om Provins.

Provins har de senaste trettio åren givits ut av Norrländska författarsällskapet, sedermera Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr, med fyra nummer per år. Den ena av oss redaktörer, Pernilla Berglund, som också har varit aktiv i Provins redaktionsråd i flera år, har i en intervju med de tidigare redaktörerna Gunnar Balgård (1984–1991) och Erik Jonsson (2011–2014) ställt frågor om hur de har förhållit sig till det norrländska och litteraturen, men kanske ännu mer sina respektive redaktörskap för Provins. Balgård berättar att han utgick ifrån en tanke om att göra Norrland bekant för norrlänningarna, medan Jonsson velat göra den norrländska litteraturen känd för Sverige. Under Jonssons tid som redaktör nominerades Provins till priset som bästa svenska kulturtidskrift inte mindre än två gånger. Det är på många sätt en mycket litterärt kvalitativ, framgångsrik och uppmärksammad tidskrift vi tar över, och det finns någonting skrämmande både i detta och i hur lätt den skulle kunna bli nedlagd. En motsträvig kulturbudget, några nummer med andan i halsgropen och sedan inget mer.

Men det finns också en baksida med att vara statsstödd, åtminstone om man är det minsta aktivistiskt lagd. Poeten och musikern Mattias Alkberg återpublicerar genom sin text ”Butter nummer 14” ett helt nummer (minus den bilagda filmen på skiva) av tidskriften med samma namn. ”Vi sökte pengar och har under 2002 fått det för att kunna ge ut fyra nummer inom loppet av tolv månader. […] Det hämmar oss, de pengarna hämmar oss. […] Under ett ögonblick av klarsyn och självkritik kom jag på mig själv med en känsla av att de senaste numren inte varit lika bra som de tidigare”, skriver Alkberg.

Det här med klarsyn, självkritik och rannsakan har vi velat ta med oss i redaktörskapet. I Provins serie av omläsningar har vi denna gång navelskådat tidskriftens historia genom att låta Elisabeth Rynell och Po Tidholm göra varsin omläsning av valfritt tidigare nummer. Rynell läser om ett nummer som inte ens har ett år på nacken och ser hur tidskriften häller ”tankar från en människa till en annan, från en värld till en annan”, liksom berättar någonting om ”hur lite provinsiell provinsen är när den är levande”. Rynell inleder dock texten med en reflektion om sin egen jävighet rörande Provins, och där hon kommer fram till att hon inte är jävig inför det nummer hon läser om måste det motsatta förhållandet gälla för Po Tidholm. Eftersom han själv varit redaktör för tidskriften bad vi honom att återvända till och läsa om sitt eget tidigare arbete. Han valde det sista nummer han själv gjorde som redaktör, ett dubbelnummer från 2001. Mer än att faktiskt vara en omläsning av numret är det en omläsning av det sammanhang som numret kom till i. Han beskriver hur han under sin tid som redaktör 2000–2001 fick kritik inte så mycket för den tidskrift han gjorde som för den han inte gjorde. När det blev klart att han endast hade ett nummer till sitt förfogande var han ”tvungen att vara konkret, gå till källorna och fokusera på kärnan i den norrländska berättelsen: Råvarorna.”

Vidare har vi nöjet och äran att publicera material av två poeter i den svenska och den norrländska samtida litteraturen: Emma Warg som debuterade 2014 med nära darrar ingen hare och Tove Mörkberg vars debutsamling Barnen utkom 2013. Mörkbergs dikter skriver sig ifrån en smärtsam plats, en ”affektiv avdelning”, och talar om tillståndet och dikten: ”Är det här en dikt / om normalitet / vem försöker / jag tämja”. Warg närmar sig tillståndet och samtiden från ett annat håll: ”Detta land har ur sin inneboende brist på jämlikhet och insisterande likhetssträvan / uppvisat allvarliga strukturella skador”. Dikterna tycks rymma en längtan efter något annat än samtidens tillväxthets, eller med hennes egen formulering: ”Mättad tillväxt slår huvudet i taket”.

Under arbetet med numret har det gång på gång blivit tydligt för oss att vi inte bara kan prata om en struktur där norrländsk litteratur lever i skuggan av annan svensk litteratur, utan att vi i det sammanhanget också måste uppmärksamma andra strukturella snedfördelningar. Provins redaktörshistoria är som många andra historier männens. De redaktörer som har suttit länge på posten har alla varit män, med undantag av Regine Nordström som delade redaktörskapet med Peo Rask 2002–2004. Under några år därefter växlade redaktörskapet för varje nummer, något som Gunnar Balgård beskriver som tidskriftens största kris. Samtidigt är det också den period där kvinnliga redaktörer i en helt annan utsträckning än annars har tillåtits komma fram. Vi publicerar ett samtal mellan Anna Jörgensdotter och Helene Rådberg om det nummer de gjorde tillsammans med tema ”Gävleborg”, nr 2/2008. Jörgensdotter skriver om hur stora ambitioner de hade, ”vi ville väl spränga nån gräns, vi ropade med vårt nummer men vi glömde bort hur svårt det är att höras”. Rådberg beskriver arbetet som ett ”samtalets energiflod, att tala om det förbjudna, att ta plats och höja sin röst”.

I intervjun med de tidigare redaktörerna Gunnar Balgård och Erik Jonsson, talade vi också om den samiska litteraturen i förhållande till Provins historia. Jonsson tar upp att ett av problemen för den samiska litteraturen har att göra med samernas position i Sverige, ”i Norge har samer bättre rättigheter än i Sverige”. Under Jokkmokks marknad i början av februari i år framförde ett antal samiska konstnärer, aktivister och poeter Det samiska manifestet 15, inför bland andra kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunkhe, som även ansvarar för samepolitiska frågor, som befann sig på plats: ”Det här är ett upprop för samling, mobilisering, handling, revolution och avkolonisering. Det är dags för frigörelse”. Kulturministern kommenterade manifestationen efteråt: ”Det var viktigt, vackert och sorgligt, tack”. Provins publicerar i detta nummer manifestet tillsammans med ett foto från framförandet i Jokkmokk, taget av Johannes Samuelsson, tidigare bildredaktör för tidskriften. Flera av de undertecknande konstnärerna torde vara kända av Provins läsekrets, bland andra Anders Sunna, som varit numrets konstnär i nr 3/2012 och Jenni Laiti som är talesperson för konstnärskollektivet Suohpanterror, som var numrets konstnär nr 3/2014, står bakom manifestet. Poeten Mimie Märak, tvåfaldig silvermedaljör i Poetry Slam, som medverkade vid ett samtal om ny norrländsk litteratur som Provins ordnade på ön Norrbyskär sommaren 2014, är också en av de undertecknande, liksom det samiska språkområdets nominerade till Nordiska rådets litteraturpris, Niillas Holmberg.

Ett sätt att få syn på sig själv är genom att blicka utåt för att blicka inåt. I det nummer Elisabeth Rynell läst om, översatte och diskuterade författaren Ola Nilsson ett föredrag av den amerikanska författaren Flannery O’Connor. I detta nummer har vi valt att kalla denna avdelning för Utsikten och vi introducerar en av Grönlands nya unga författare, Niviaq Korneliussen, i översättning och med en introduktion av Provins ena redaktör Helena Fagertun. Korneliussen debuterade med romanen HOMO sapienne 2014, skriven på grönländska och samtidigt utgiven på samma förlag i en översättning till danska av författaren själv. Boken nominerades dagarna innan denna tidskrift gick till tryck till Nordiska rådets litteraturpris. Korneliussen skriver om identitet på flera plan, om förhållandet mellan Danmark och Grönland på en prosa som skiftar form, som vägrar vara det den förväntas vara. ”Sluta upp med all den där självömkan, för det är inte synd om dig. Enough of that post-colonial piece of shit”, står det på ett ställe i kapitlet ”HOME” som utgör en av bokens fem delar och som vi här publicerar i sin helhet.

Frågor om identitet och hur vi ser på oss själva är något som också lyfts fram i projektet Selves av Elin Berge, som är detta nummers konstnär. Berge är dokumentärfotograf och har uppmärksammats för projekt som Drottningslandet och Slöjor, vilka genomsyras av ett feministiskt perspektiv och en vilja att nyansera bilden av ”den andre”. Elin Berge har medverkat i Provins tidigare, i nr 4/2009 där hon fotat musiker i Västerbotten som funnit ett kreativt utrymme i glesbygden. I Selves som vi publicerar ett urval ur, har Berge låtit människor ta självporträtt, hjälpt dem i förberedelserna, men i själva fotoögonblicket lämnat personerna ensamma i rummet där de har fått ett försök på sig att ta sin bild. Provins nya bildredaktör, konstnären Fanny Carinasdotter, har skrivit en introducerande text om Berge och hennes projekt.

I samband med redaktörsbytet har vi även utsett ett nytt redaktionsråd, och är mycket glada över att Erik Jonsson, Maria Jönsson, Malin Nord, Johannes Samuelsson, David Väyrynen, Niklas Åkerlund och Maria Öman vill vara med och tänka kring vad en tidskrift med utgångspunkt i det som kallas litteratur och i det som kallas Norrland är och har potential att vara i Sverige idag, med eller utan ekonomiskt stöd från den högsta politiken.


Pernilla Berglund
Helena Fagertun


Innehåll

  • Ledare
  • Mattias Alkberg Butter nummer 14
  • Emma Warg Dikter
  • OMLÄSNINGEN
    Elisabeth Rynell
    Provins nr 2/2014

    Po Tidholm
     Provins nr 3–4/2001
  • Jan-Olov Nyström Inuti provinsen
  • Pernilla Berglund intervjuar Gunnar Balgård och Erik Jonsson En hägring och en förhoppning
  • Anna Jörgensdotter och Helene Rådberg Mödan som möter verkligheten liksom
  • NUMRETS KONSTNÄR
    Elin Berge
    Selves
  • UTSIKTEN
    Helena Fagertun
    Om Niviaq Korneliussen
    Niviaq Korneliussen HOME
  • Anders Öhman Kulturen, konsten och det jag vet
  • Tove Mörkberg Dikter
  • Sara Meidell Kulturredaktörens övning i att bjuda motstånd
  • Det samiska manifestet 15
  • Medlemsinformation