”och när jag släpper din hand / gör du som farfar sa och Tranströmer skrev / du följer sidolabyrinterna / genom gränder och parkeringsbakgårdar / guidar du mig genom staden på avigsidan”.
I sin senaste diktsamling skriver poeten Morten Wintervold fram staden Tromsø i dialog med ett växande barns förvandlande blick på gatorna, husen och det omgivande landskapets djupa historia: ”jag har kanske bott så länge i hemstaden / att jag har lyckats bli en främmande / eller är det du som lockar in mig på nya stigar i stadsjorden.”
När vi anländer till Tromsø är det mörkertid, mitten av november. Det borde vara enkelt, men i mörkret, eller gatlyktornas sken, är det ändå svårt att navigera. Vi intalar oss att vi inte är ensamma, att ljuset, eller snarare avsaknaden av ljus, kan förvirra de flesta som är nya i en liten stad. Men att villa bort sig längs stadsjordens stigar kan också vara att hitta vilse, att upptäcka något man inte väntat sig, eller att möta nya sidor av en stad man trodde sig känna.
Vi finner till sist vårt mål och kliver in på Storgata Camping, där 2021 års upplaga av Ordkalotten – Tromsø internationella litteraturfestival just ska inledas, och där Provins ska medverka på ett hörn. Kulörta lyktor, vimmel, klirrande glas och fullsatta stolsrader möter och leder oss in i en intensiv helg av omtumlande möten med Tromsøs vitala litteratur- och konstliv.
Romsa, Ishavsbyen, porten till Arktis, det nordligaste Nordens Paris. Tromsø är en självklar referenspunkt för hela Nordkalotten. Den internationella forskningen och turismen som flockas hit vittnar om att staden också befinner sig i de globala händelsernas centrum, i och med klimatkrisen och den ökade militariseringen av Arktis. Ett pulserande stadsliv tätt inpå jungfruliga nejder rika på råvaror att exploatera. Och vid sidan av detta, eller som en del av det, en mångfacetterad och vibrerande konst- och litteraturstad. Utöver Ordkalotten finner vi bland annat Forfatterstudiet, den akademiska expertisen på nordnorsk och arktisk litteratur, Nordnorsk Forfatterlag, Forfattersentrum och en bördig flora av författare och poeter. Samtidigt är stadens konstscen i sig lika stor som en genomsnittlig norsk tätort.
Vi gör inte anspråk på att adressera alla de motsättningar och friktionsytor Tromsø bär på, men i vårt försök att närma oss frågan ”hvem er byen?”, med vilken skribenten Ron Røstad inleder numret, introducerar vi ett antal poeter, författare och konstnärer som tillsammans åtminstone ger läsaren en aning om stadens polyfona karaktär. Två längre essäer, en initierad överblick kring den nordnorska litteraturens moderna historia och en vindlande skröna om den lokala konstscenen, ramar därutöver in dessa skönlitterära bidrag och vidgar förståelsen för hur Tromsø har blivit den kulturstad den är idag.
”Det store bildet var at periferien reiste seg mot sentrum” skriver författaren och kritikern Tor Eystein Øverås i sin essä, där bildandet av Nordnorsk Forfatterlag 1972 tas som en startpunkt för det nordnorska litteraturlivets händelserika utveckling – tematiskt, estetiskt, socialt och kulturpolitiskt – över det senaste halvseklet. Det finns förstås skillnader, men parallellerna till den norrländska litteraturens utveckling över samma period är många och slående, inte minst vad gäller den generella attityden till centralmaktens inskränkthet som låter sig väl sammanfattas i en för 1970-talet tidstypisk titel: Det er Oslo som ligger avsides.
”Att utgå från det nordliga rummet påverkar hur du uppfattar saker” skriver curatorn Hanne Gudrun Gulljord, som med några skrönor ur stadens vindlande konstliv sätter fingret på de specifika förutsättningar som har gjort Tromsø till en större prick på den internationella konstkartan. Essän ger även nycklar till verk av Kristin Tårnes, en av numrets konstnärer. Tårnes och Marsil Andjelov Al-Mahamid, numrets andra konstnär, är båda lokalt verksamma och arbetar med platsen i sina konstnärskap, om än på helt olika sätt.
Från den litterära miljön kring Forfatterstudiet, där Morten Wintervold även är lektor, finner vi prosa av Therese Bakkevoll och Mari Andreassen, som här introduceras för svenska läsare.
Vi är också mycket stolta att presentera Mary Ailonieida Sombán Mari och Rauni Magga Lukkari. Lukkari är en av de främsta samiska lyrikerna och har skrivit dussintalet diktböcker sedan debuten 1980. Mary Ailonieida Sombán Mari är en samiskspråkig pionjär inom flera litterära genrer. I diktsamlingen Beaivváš mánát/Leve blant reptiler, ur vilken vi kan presentera ett urval dikter i översättning, går hon med ilska, charm och andlig klarsyn till angrepp mot den statsinstitutionella förnorskningen av samer.
Sist men inte minst tar Anneli Furmark under vinjetten Omläsningen ett rejält grepp om Cora Sandel, den mest lästa Tromsø-skildraren av alla, vars liv och författarskap gestaltas i en längre serie.
Vi kan helt enkelt inte slita oss ifrån Tromsø, och efter att du har läst numret hoppas vi att du känner likadant! Den 10–12 november är det dags för Ordkalotten 2022. Då är Provins på plats igen. Vi ses väl där?