Nr. 4/2016

*

Namnet Österbotten, det östra syskonet till Västerbotten och Norrbotten, signalerar med all önskvärd tydlighet att Finland en gång har hört till Sverige – något som många finländare i dessa dagar helst vill glömma bort. Men det svenska arvet lever fortfarande starkt kvar i Finland. Ett av de mest synliga tecknen på det är den livskraftiga och spretiga finlandssvenska litteraturen.

I det här numret av Provins håller vi fokus på den österbottniska grenen av litteraturen, vilket utesluter många stora finlandssvenska författarnamn, till exempel Monika Fagerholm, Kjell Westö, Claes Andersson och Merete Mazzarella. Det finns dock gott om andra spännande författare som skriver på svenska i Finland. En av dem är Karin Erlandsson från Nykarleby. Hon bidrar här med ett utdrag ur sin kommande roman. Ellen Strömberg från Jakobstad, som hittills varit opublicerad, medverkar med en diktsvit.

Wava Stürmer, en föregångare i den österbottniska litteraturens 1900-tal, har sagt att ”det växer poesi i Österbotten”, och syftade då på det osedvanligt höga antalet skrivande människor i Österbotten relativt till andra delar av det svenskspråkiga Finland. Här finns också en direkt parallell till den västerbottniska prosan på andra sidan sundet, med trion Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist i för- och bakgrunden. I sin essä om den österbottniska litterära traditionen citerar Pär Jonasson författaren Lars Sund: ”Jag skulle gärna ha sagt att det beror på genetiken eller något i dricksvattnet, men det har nog snarare sociologiska orsaker. På samma sätt som att vissa idrotter som rent allmänt är små sett till antalet utövare, till exempel speedway och bandy, är stora på framför allt bruksorter är det nog med skrivandet här.”

Där Jonasson i sin text försöker visa på vad som särskiljer det österbottniska visar i stället numrets konstnärer Oscar Hagen och Beni Köhler i sitt omfattande arbete Dysterbotten att droganvändande inte är ett storstadsfenomen utan pågår överallt. Genom Köhlers fotografier och Hagens videoverk och filmade intervjuer ges en bild av Österbotten som oftast inte kommer fram. Provins bildredaktör Fanny Carinasdotter beskriver i sin presentation att det finns saker i varje samhälle vi inte vill kännas vid och betonar hur personer och grupper som kallas kriminella har särskilt svårt att bli av med den stämpeln på mindre orter.

I ett föredrag omskrivet till essä gör John Swedenmark ett försök att upprätta en typologi över den finlandssvenska fria versen. Han målar upp fyra strategier: en metriskt baserad, en talspråklig, en plastisk och en agonistisk, och blir genomgående förvånad över hur svårt det är att placera in poeter i de olika kategorierna. Det blir en rolig, frispråkig och modig text, där Swedenmark bland annat vågar sig på att hävda att Gunnar Björling inte haft något direkt inflytande på den finlandssvenska poesin och slutligen menar att Tua Forsström är så underbart bra att hon inte passar in i den här typologin, eller för den skull i någon annan.

Om finlandssvensk poesi skriver också Lari Assmuth i sin essä om tre poeter ur den nya författargeneration som vuxit fram sedan slutet av 90-talet: Catharina Gripenberg, Heidi von Wright och Matilda Södergran. En av de saker Assmuth nämner är att samtliga tre poeter befinner sig i exil från Österbotten, något som är betecknande för de österbottniska författare som debuterat de senaste tjugo åren. Exempel på andra författare som är bördiga i Österbotten som flyttat bort är Hannele Mikaela Taivassalo, Philip Teir, Kaj Korkea-Aho, samt även gästredaktören i detta nummer, Mathias Rosenlund.

Också norrländska författare skriver ofta ur exil. Det gäller bland annat Lina Josefina Lindqvist, som kommer från Umeå och numera är bosatt i Malmö. Hon debuterade tidigare i år med romanen Skarv om en hotellportier på en fjärilsformad ö i Norra ishavet. I det här numret bidrar hon med en novell vars handling är förlagd till Lampedusa, en italiensk ö i Medelhavet som tagit emot mängder av flyktingar som försöker undkomma krig och hopplöshet.

Novellen är en gripande berättelse som vittnar om ett samtida Europa där livet ter sig mycket annorlunda än på de bottniska vidderna och bland fjällen i norr. Ändå finns det också beröringspunkter mellan Lampedusa och våra tre bottnar i norr: landskapets ödslighet (kyla och snö i norr, hetta och eftermiddagsvila i söder), en känsla av utarmning av samhället, och upplevelsen av att människor lämnar sina hem för att bosätta sig någon annanstans.

Livet i olika delar av Norrland skriver Oscar Sedholm om i sin betraktelse ”Kontrasternas rike”. Han berättar bland annat om att han redan som barn längtade från hemstaden Piteå till fjällen: ”Anledningen var bedrägligt enkel, som det ofta är för barn: Jag älskade fjällen. Det fanns inget annat jag hellre hade velat än att rota mig där.” Längre fram i texten skriver Sedholm om hur alla dagar och alla årstider på landsbygden har sina egna sysslor och åtaganden: ”Snöskottning, vedhuggning, ordnande av majbrasa, skidåkning, snickrande, jagande, fiskande, matlagning.”

Kontrasten mellan ö-liv och fjäll är inte den enda som ryms i det här numret. En annan som behandlas är den mellan möjligheten att resa och att på grund av sjukdom vara bunden till en och samma plats. I sin essä om Kaj Hedmans självbiografiska Panikböcker skriver Ylva Larsdotter om en författare som lider av borderline och panikångest, och vars liv är strikt begränsat till det egna hemmet och den egna gården. Ytterligare en kontrast är den mellan infödda, lokala författares möjligheter att hitta publiceringskanaler jämfört med hur besvärligt och så gott som omöjligt det kan vara för invandrade författare i de nordiska länderna.

Utsikten i detta nummer består av dikter av poeterna Daniel Malpica från Mexiko, Roxana Crisólogo från Peru och Lalo Barrubia från Uruguay, i översättning från spanska av Petronella Zetterlund. Mathias Rosenlund presenterar poeterna utifrån det finska projektet Sivuvalo (ungefär ”sidoljus” på svenska), som arbetar med att synliggöra och publicera invandrade författare och översättare. Han intervjuar bland annat Crisólogo som frustrerande ställer en mycket legitim fråga: ”Hur länge ska det ta förrän man som invandrad författare tas på allvar?”


Helena Fagertun
Mathias Rosenlund


Innehåll

Karin Erlandsson ur Pojken
Pär Jonasson He mårar å på
Lari Assmuth Tre diktsamlingar
Ellen Strömberg Dikter
John Swedenmark Fyra finlandssvenska strategier / Färdkost för Finlandsresenärer
David Vikgren ur [- – – – -] [- – – – -] KVÄDEN – Översättning | Dikt II
Ylva Larsdotter Vi balanserar alla på gränserna
Oscar Sedholm Kontrasternas rike
Oscar Hagen & Beni Köhler Dysterbotten
Anneli Furmark Norrlandskusten
Lina Josefina Lindqvist Lampedusa
Mathias Rosenlund ”Vår agenda är annorlunda” – om Sivuvalo
Daniel Malpica ur Det skrivs med X
Lalo Barrubia Dikter
Roxana Crisólogo Dikter
Medlemsinformation