Nr 4/2022

*

”Var kommer jag att vara imorgon?” frågar sig Alireza Naghavi i texten ”Brev till en hembygd” som inleder Provins nr 4/2022, tema Uppbrott. En stor del av de ensamkommande barn som sökte skydd i Sverige omkring år 2015 har utvisats i takt med att vårt lands lagar skruvats åt för att göra det svårare att kunna stanna kvar här. Av dessa unga människor på flykt från stridens länder har tusentals, i synnerhet många afghaner, i stället funnit sin väg till tältlägren under Paris broar, på nytt sökandes värn och trygghet – denna gång i Frankrike. En av dem är skribenten och filmregissören Alireza Naghavi, vars bidrag fångar känslan av att ständigt tvingas bryta upp. Vad är en hembygd för den som är född på flykt? Och en följdfråga som måste ställas till dig som bor i Sverige år 2022: Vad är en hembygd som bygger på att stänga ute den som söker skydd?

”Dagen gryr och mörkret faller. Ankomst. Avfärd. Stjärnor rör sig stilla genom den djupa, genom den oändliga rymden.” Så diktar Lotta Lotass, en av våra främsta författare och poeter, i sitt för Provins nyskrivna verk ”Troja (fragment)”. Denna tolkning av det klassiska motivet utgör ena hälften av ett mindre Lotass-block i detta nummer: under vinjetten Omläsningen återvänder nämligen Andjeas Ejiksson även till Lotass bok Aerodynamiska tal från 2001 och dess skildringar av 1900-talets dristiga aviatörer. I båda dessa bidrag tycks uppbrottet närmast konstant. Skeppen lägger fortfarande ut från en tidlös strand. Flygplanen lyfter mot skyn för att betvinga tid och rum. Samtidigt, skriver Ejiksson, ”byts fantasin om att övervinna livets förutsättningar mot vetskap om atmosfärens uppror mot maskinerna genom att ändra marklivets förutsättningar”.

Flyget tar oss vidare till vår nästa destination, Kanarieöarna – och poeterna Acerina Cruz, Samir Delgado och David Guijosa, vars litterära projekt handlar om att skildra turismens verkningar ur lokalbefolkningens perspektiv. Även här skymtar antika motiv längs oändliga stränder, stränder där skräpet från gårdagens semesterfirare sköljs undan av en ny dags drömmar om paradiset. Under vår andra återkommande vinjett Utsikten presenterar Provins i varje nummer författarskap från världens ”litterära periferier”. Kanarisk litteratur befinner sig på många sätt långt från det spanska fastlandets parnass och är tämligen obekant för svenska läsare. Däremot är denna exploaterade ö-grupp välkänd för många som flytt vintermörkret. I takt med att den växande arktiska turismen förvandlar landskapen på våra breddgrader kanske vi också kan lära en del från den kanariska erfarenheten av vårt eget ohållbara resande.

Kan vi leva i samklang med naturen utan att tära på den? På numrets omslag ser vi i närbild ett blåbär som plockas från sin gren. Numrets konstnär Lena Ylipää arbetar ofta med detaljerade teckningar av vardagliga motiv ur hennes närmaste omgivning i norra Tornedalen. Två arter som hon har ägnat särskild uppmärksamhet är nornan och den röda trolldruvan: båda mycket känsliga för ingrepp i sin livsmiljö, och till följd därav alltmer sällsynta i våra skogar.

Sista numret för året rymmer av tradition det vinnande bidraget i skrivartävlingen ”Norrländsk text”. Med ”Harhjärtat” har Lena Olofsson skrivit ett spekulativt drama där världen är i uppbrott. Två personer i en bil tycks genomgå en separation, medan landskapet utanför står i ljusan lågor, och en GPS som hakat upp sig i vild artificiell panik uppmanar dem att vända om.

I detta nummer möter oss även avskedets uppbrott i två självbiografiska texter. Älskarens lidelsefulla avfärd om morgonen tas som intäkt för begärets kraft i Tobias Poggats ”Hans ord”. Det slutgiltiga avskedet till en älskad familjemedlem skildras i Oscar Sedholms självutlämnande ”Veaksehke vaajmoe – Ett starkt hjärta”, den tredje och avslutande delen av serien ”Gïeje – Spår” som löpt i Provins under året.

 

Men numrets tema anspelar också på ett annat uppbrott, nämligen redaktionens. Detta är sista numret av Provins som Mia Rogersdotter Gran, bildredaktör, Pernilla Forsberg, bildredaktör, och undertecknad som redaktör lämnar till er läsare. Vi tillträdde år 2018 och är stolta över att ha arbetat med denna nu 40-årsjubilerande tidskrift i fem år, och tacksamma för alla möten med läsare, prenumeranter, medlemmar och medverkande. Vid årsskiftet tillträder en helt ny redaktion som presenterar sig i och med nästa nummer, vilket utkommer i mars 2023.

Vad vill det säga att göra en norrländsk litterär tidskrift? Är det bara en tidskrift om norrländsk litteratur eller en litterär tidskrift som bara utgår från ett norrländskt perspektiv? Vad har det för betydelse varifrån vi betraktar världen? Vad är det norrländska? Är det en underordnad position i förhållande till makten i Stockholm? Är det, som Åsa Össbo formulerade saken i nr 2/2022, den bosättarkoloniala struktur som konstruerats för att slå sönder och ockupera Sápmi? Vilka gemenskaper är viktigast för människor på vår del av den fennoskandiska halvön? Vad händer när vi orienterar oss i öst-västlig riktning över Skanderna och Bottenviken och söker efter ömsesidiga relationer som löper tvärs över de nations- och språkgränser som lantmätare, skallmätare och kartritare dragit upp? Kan lokalpatriotism ligga till grund för inkluderande gemenskaper? Vad betyder det att män i inlandskommuner röstar på Sverigedemokraterna i riksdagen och på Vänsterpartiet kommunalt? Inbegriper begreppet ”norrlandslitteraturen” alla de författare med ursprung i andra delar av världen som bor och verkar i norra Sverige, många på andra språk än svenska? Uppfattas vissa sätt att skriva om en plats, och vissa positioner att tala utifrån, som mer legitima än andra? 

Frågor som dessa kan vara verktyg för att förstå vilka lojaliteter vi förhandlar med, vilka vi väljer att svika och vad sådana förhandlingar kan leda till i termer av litterär gestaltning.

Vi har strävat efter att Provins ska vara en dekolonial plattform. Det har fått oss att lyfta blicken mot andra periferier globalt som vårt närområde har gemensamma nämnare med – eller som har kunnat utmana vår självbild. Vi har prövat vad det vill säga att utgå från periferin och att uppvärdera det ”provinsiella”. Litteraturen talar alltför ofta från välbeställda sammanhang som gör generella anspråk, anspråk på allmängiltighet som i sin tur får ligga till grund för uppfattningar om vad som är god kvalitet. Vi har velat betrakta litteraturen och världen ur andra perspektiv för att se vad vi då får syn på.

Går vi mot fält av guld eller nedbrända skogar? Axel Oxenstiernas devis ”I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstår att utnyttja det” har på senare år åter fått en rasande aktualitet, med politiker som älskar gruvor och vill se fler av dem i norr. Sverige kan bli Europas Kina, utropade LKAB-chefen tidigare i höst, men det är inte Mellansverige som ska bli Mittens rike. I en passage om Kiruna och Hjalmar Lundbohm ur Johanna Lernstedt Sjödins work-in-progress ”PATRIA” läser vi i detta nummer: ”Vilket hjärtslag, att få gå på all denna orörda mark. Människan faller så lätt offer för potentialen som den projicerar på tomheten.”

Vidderna militariseras och värdet av ”effektiv handläggning” för att snabbare kunna spränga fram underjordens skatter betonas framför skyddsvärd skog där renen kunnat beta och rent vatten porlat i generationer. Gruvbolagen lockar med efterlängtade arbetstillfällen i trakter där sjukvård och annan offentlig verksamhet i bästa fall går på knäna, i vissa fall är ett minne blott, men lokala investeringar och kommunal beskattning uteblir alltjämt när de sällsynta jordartsmetallerna ska brytas.

Parallellt med denna utveckling har det en tid talats om en samisk litterär boom. Det är en förenkling som riskerar att osynliggöra mer än den begripliggör. Vilka författarskap glöms bort och vilken historieskrivning bidrar vi till att upprätthålla, när vi spänner blicken så hårt på den senaste kulturdebatten eller katalogen från Svensk Bokhandel att vi till slut bara ser och hör vår egen tids bländverk och sorl? Sanningen är att finansieringen av Sápmis egna litterära nätverk, förlag och verksamheter på svensk sida måste stärkas och säkras för att kunna frigöra den enorma litterära kraft som verkligen finns i Sápmi – en kraft som i nuläget till stor del måste läggas på kampen för överlevnad undan den gröna kolonialismens råvaruexploateringsboom.

Men viktigast i en tidskrift är trots allt de medverkande och deras texter, som över åren vecklar ut sig till en brokig gemenskap. Att i arbetet med varje utgåva se de inkommande bidragen flätas samman är kanske en redaktörs största glädje. Att upptäcka, allteftersom texterna rullar in, hur vågorna som häver sig runt den rangliga båten med migranter i Alireza Naghavis brev är samma hav som det på vilket Akilles skepp seglar i Lotass trojanska fragment, över vars himlavalv en sten följer samma bana som i Lernstedt Sjödins prosastycke, vars astronaut tycks stå i radiokontakt med piloterna i Ejikssons essä, piloter som vid landningen på Gran Canaria applåderas av turisterna som befolkar Acerina Cruz dikter, vars kritiska gestaltning av turistens synvinkel reflekteras i Tobias Poggats queera motstånd mot den koloniala blicken. Eller att slås av hur det hopp Samantha Ohlanders söker i numrets avslutande text kanske aldrig går att fånga annat än i form av den vankelmodiga vind som fyller seglen i Lotass dikt – för att på nytt återvända till den eviga seglatsen: ”I en värld gick vi in mot ett avgrundsmörker. / I en värld går vi in mot ett omslutande, hugsvalande ljus.” 

Jag kan till sist bara hoppas att du som läsare också finner njutning i att söka och finna sådana röda trådar. Fläta ett band – eller tvinna upp alla dessa sömmar mellan texterna och läs var och en för vad den är, helt sin egen, som Mattias Alkbergs dikt ”Uppbrott/inbrott”. Vilken läsart du än väljer är vi stolta att än en gång kunna presentera så många bidrag av yppersta kvalitet. 

Med det sagt har det blivit dags för oss att bryta upp – den nya dagen gryr.


Carl Åkerlund, redaktör


Innehåll

Alireza Naghavi Brev till en hembygd
Lotta Lotass Troja (fragment)
Johanna Lernstedt Sjödin Mineralmarknaden – utdrag ur PATRIA
Andjeas Ejiksson Aerodynamiskt otalt
Tobias Poggats Hans ord
Mattias Alkberg Uppbrott/inbrott
NUMRETS KONSTNÄR Lena Ylipää
Acerina Cruz Om sanden står emot
Samir Delgado i turistens fantasi
david guijosa mantrat är en ö
david guijosa Att skriva turismen – om den kanariska poeten Acerina Cruz
Lena Olofsson Harhjärtat
Oscar Sedholm Veaksehke vaajmoe – Ett starkt hjärta
Samantha Olanders Hopp